Hur utvecklas Stockholms ytterstad?

19 december, 2017

Byggandet i Stockholm går på högvarv och det byggs mer bostäder just nu än under miljonprogrammets dagar. De stora stadsutvecklingsområdena som Hagastaden, Norra Djurgårdsstaden, Västra Kungsholmen är välkända hos både bransch och allmänhet. Men det byggs och omvandlas mycket i ytterstadens olika stadsdelar också, vilket inte alla är lika medvetna om.

– Vi vill visa på olika idéer och tankar för ytterstadens utveckling, sa mötesvärden Marie Wallhammar inledningsvis.

Markeliussalen på Bygget var fullsatt när föreningsmötet den 8 november handlade om Stockholms ytterstad. Peter Lundevall, stadsplanerare på Stockholms stadsbyggnadskontor och författare till boken ”Staden mellan rummen”, gav en kort sammanfattning av Stockholms inner- och främst ytterstadsutveckling under stadens 750 år.

Befolkningsutveckling ger stadsbyggande

Inflyttning och välstånd har i alla tider varit underlaget för bostadsbyggandet. Stockholm grundades 1252, men det är framför allt de senaste 100 åren som staden har vuxit utanför malmarna, förklarade Peter Lundevall. Kraftig befolkningsutveckling gjorde att ytterstadens områden bebyggdes, men hur de planerades och utvecklades har präglats av olika stadsbyggnadsideal. Idag har Stockholm 100 stadsdelar i ytterstaden med varierande karaktär, varav 10-15 kom till under miljonprogrammet.

Stockholms stads förslag till ny översiktsplan handlar bland annat om att bryta isoleringen av stadsdelar och länka samman ytterstadsdelar med varandra. När Stockholm fortsätter att växa diskuteras också hur ytterstadens olika stadsdelar kan få en mer stadsmässig karaktär och därmed ökad attraktivitet.

Peter Lundevall framhöll att stadsplanering bör utgå från de lokala förutsättningarna och karaktären i varje enskild stadsdel. Han anser personligen att en sammanlänkning av stadsdelar inte alltid är lösningen för att uppnå en ökad integration. Som exempel nämnde han Rinkeby och Bromsten där grönområdet mellan stadsdelarna utgör ett stort värde för de boende, till exempel skulle en gemensam skola kunna vara bättre för integrationen än att bebygga grönområdet med nya bostäder.

Binda ihop för att bryta segregation

Mot slutet fick Peter Lundevall sällskap på scenen av Karin Ahlzén, projektchef i Stockholms stad för ”Fokus Skärholmen”, och Ola Andersson, arkitekt, skribent och föreläsare, som under ledning av Magnus Andersson fick samtala om ytterstadens förutsättningar för utveckling.

Karin Ahlzén berättade kort om ”Fokus Skärholmen” som innebär en stor satsning på nya bostäder i Vårberg, Skärholmen, Sätra och Bredäng. Karin lyfte fram att det är viktigt att utgå från platsens identitet och se de lokala utmaningarna när områden ska förändras. Hon nämnde att när skärholmsborna fick ranka vad de värdesätter mest så är det parkerna och naturlivet i området. Då behöver man hitta kreativa lösningar för att inte ta det gröna i anspråk när man ska binda ihop stadsdelarna.

Bostadsbrist och segregationen är två tunga problem för Stockholm. Sättet som ytterstaden har byggts på är en av orsakerna till segregationen, menade Ola Andersson. Ett sätt att minska segregationen är att bygga ihop förorter och tillskapa mer av de kvaliteter som gör innerstaden attraktiv. Den rumsliga segregationen, som skapar en delad stad, är möjlig att bygga bort och Ola Anderssons vision för Stockholm är ytterstadsdelar där folk vill stanna kvar.

Bevara eller utveckla

Kvällens båda mötesvärdar, Marie Wallhammar och Staffan Grundmark, tyckte att samtalet visade på att det finns olika perspektiv på hur ytterstaden ska utvecklas och också hur stadsplaneringen påverkar stadens och dess invånare på kort och lång sikt. Staffan Grundmark avrundade innan han gick ner till Mårtengås-middagen med en personlig reflektion:

– Det är intressant med den spänning som finns mellan bevarande och utveckling. Men vi vet att staden måste växa för att ta hand om fler invånare. Var ska vi då bygga?