Föreningen

Näringsfrihetsförordningen 1846 innebar att murmästarskrået avskaffades och det blev fritt att bestämma hur företagandet inom byggsektorn skulle organiseras och några framsynta näringsidkare – däribland arkitekterna G T P Chiewitz och J F Åbom samt byggmästaren E A Grandinson - insåg behovet av att stimulera sinnet för god byggnadskonst och behovet av yrkesutbildning inom byggnadsverksamheten och dessa tre grundade Stockholms Byggnadsförening den 27 november 1848. I de ursprungliga stadgarna står att ”till föreningens ledamöter antages arkitekter, mekanici, byggmästare, vid byggnader erforderlige hantverkare, byggnadsstuderande och andra personer, som genom sina kunskaper och erfarenhet kunna gagna föreningen samt ega föreningens aktning, hafva ett bildadt väsende, verklig vilja och förmåga att befordra föreningens väl”.

Tillsammans med införskaffande av utländsk byggteknisk litteratur präglades Föreningens första verksamhetstid av det ”inre bildningsarbetet”: ”Hvarje onsdags eftermiddag kl. 6 är allmän sammankomst hvarvid föreningens medlemmar ega att uti byggnadskonst och de deruti inbegripne yrken hålla föredrag, förevisa ritningar etc. Hvarje medlem som sig dertill anmält, eger rätt att få ordet och fritt yttra sin mening; dock bör alla omdömen uttalas med hofsamhet och humanitet”.

Föreningen var och är fortfarande en ideell sammanslutning med personligt ledamotskap och syfte, stadgar och regler för sammankomster ovan är till sin innersta innebörd ännu relevanta.

Läs mer om Ändamål