Högtidstalare Martin Rörby: Återbruka eller återuppbygga?
17 december, 2019
Återbruka eller återuppbygga?
Martin Rörby är arkitekturhistoriker och han har både breda och djupa kunskaper om svensk och internationell arkitektur. Med sann berättarglädje och engagemang talade han på högtidssammanträdet den 4 december om hur byggnader återbrukas och återuppbyggs på olika sätt.
Återbruk av befintliga byggnader kanske inte alltid syns så mycket utåt och det kan för ett otränat öga vara svårt att se att vissa byggnader har fått ny användning. Martin Rörby visade på hur gamla lagerbyggnader från 1800-talet i Brooklyn som varit övergivna i 50 år, blivit en del i det nya publika parkstråket. På Manhattan-sidan i New York har en ikonisk gammal bank från 1950-talet blivit omgjord till en handelsbyggnad med butiker, men det stora gamla kassavalvet är kvar liksom de interiöra taken.
Katarina kyrka – återbyggd och rekonstruerad
Katarina kyrka är ett exempel på en återuppbyggnad. Kyrkan på Södermalm byggdes 1695, men har sedan dess drabbats av två bränder. Efter branden 1723 återuppbyggdes kyrkan och kyrkans fasader, som tidigare varit rödmålade med vita inslag, färgades istället i gult. 1990 brann kyrkan för andra gången och nu var frågan vad man skulle göra - bygga upp efter vår tids ideal som förra gången när kyrkan brann eller rekonstruera? Man valde att rekonstruera efter hur kyrkan hade återuppbyggts efter 1700-talsbranden.
Återuppbyggd eller en kopia?
När är en byggnad en återuppbyggnad och när är den en kopia, frågade sig Martin Rörby. Han berättade om Dresden i Tyskland som bombades svårt i andra världskrigets slutskede. Stadskärnan låg i träda i 50 år, nästan som ett monument över krigets hemskheter, men på 1990-talet beslöt man sig för att återuppbygga kyrkan i stadens centrum. Mycket av stenarna fanns kvar och interiört byggde man upp kyrkan så som den sett ut tidigare – så är det en återuppbyggd eller en kopia?
Berlins stadsslott – inte ens en kopia
Ett annat exempel är Berlins stadsslott som ursprungligen uppfördes på 1100-talet. Slottet har bland annat varit officiellt residens för Preussens kungar och de tyska kejsarna. Efter andra världskriget var slottet, som hamnade i östzonen, bombskadat och brandskadat och det som var kvar sprängdes på 1950-talet. Östtyskland byggde på platsen parlamentsbyggnaden Palast der Republik.
När muren föll började en diskussion om vad man skulle göra med den östtyska symbolbyggnaden. 2007 valde man att riva Palast der Republik för att återuppföra det gamla slottet. Eftersom man idag inte bygger slott i tegelsten, så valde man att bygga slottet i betong och klädde på en fasad så att det skulle se ut som det gamla slottet. Martin Rörby kallar Berlins stadsslott för ”en modell i skala 1:1 av originalet; det är inte ens en kopia”.
- Ska man aldrig återuppbygga saker? Det menar jag inte, men jag har höga krav om man gör det och hur man gör det och vara ärlig med vad man gör, sa Marin Rörby.
Ny yrkesgrupp: Matchare
Martin Rörby lyfte fram att vi måste ta hand om befintliga byggnader bättre. Han talade om en ny framtida yrkesgrupp som matchar befintliga byggnader med befintliga behov. I framtiden handlar det om att byta fastigheter med varandra och den nya yrkesgruppen kommer att arbeta med att utnyttja det byggda arvet och den byggda miljön vi har. Det handlar om affärsmässighet och samtidigt om att inte kasta bort värden bara för att man sitter fast i ett hus som inte riktigt passar ens verksamhet längre. På så sätt slipper vi ändra, riva och skada kulturhistoriska värden menar Martin Rörby.
Text: Sofia Jonsson