Referat Föreningsmöte 27 april

16 juni, 2016

Fler idrottshallar och konstgräsplaner

Stockholm behöver fler idrottshallar och konstgräsplaner

Stockholm Stad satsar på idrott. Unga som vuxna ska uppmuntras att motionera för att på så sätt få friskare stockholmare. Behovet av hallar och konstgräsbanor är stort och mångmiljardsatsningar behövs.

Idrotten och dess framtid var temat på Byggnadsföreningens aprilmöte. Idrotten har varit viktig för friskvården under långa tider. Det finns dokument från 1552, som visar att det låg en sportanläggning nära Stockholm slott. Det var främst de högre stånden som ägnade sig åt olika lekar och idrotter. När Pehr Henrik Ling introducerade ”kroppsövningar för unga män” infördes gymnastik vid ett flertal läroverk. Norra Latin byggde 1890 en fristående byggnad för gymnastik med en stor plan utanför med plats för bandy och fotboll. Samtidigt anlades idrottsparker runt om i staden där militärer drillades.

– Staten var vid denna tid helt ointresserad av att stödja idrotten och både nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen motarbetade allt vad idrott hette, berättade Oskar Nordell, som forskar i Arkitekturhistoria vid Uppsala universitet.

Det var först i och med att Tipstjänst grundades 1934 som en ändring skedde. Tipstjänst stöttade idrotten och delade under de första åren ut 23 miljoner kronor för att bygga anläggningar. Sportpalatsen, Eriksdalshallen och Stora Mossen är exempel på Tipstjänsts engagemang.

Idag är läget ett helt annat. Stat och kommun satsar på olika idrotter och uppmuntrar vardagsmotionärer.

– Vi vill att unga ska motionera mer. Det är en prioriterad grupp, sa Stockholms arbetsmarknads- och idrottsborgarråd, Emilia Bjuggren. Om fler idrottar sänks sjukvårdskostnaderna och vi får friskare invånare.

– Våra prioriteringar är jämlik idrott mellan pojkar och flickor, män och kvinnor, öka simkunskapen, satsa på föreningsstöd och uppföra fler hallar och bygga om befintliga, sa hon. Prioriterade grupper är barn och ungdom mellan 13-20 år och särskilt flickor. Andra grupper är barn och ungdom med låg socioekonomisk bakgrund och personer med funktionsnedsättningar.

Det som påverkar idrottsutövandet är kraftig befolkningstillväxt och att det är stora skillnader mellan män och kvinnor i deras val av idrott. Även brist på hallar och idrottsanläggningar påverkar. I Stockholm går det 44 200 invånare per hall. I Göteborg och Malmö är motsvarande siffra 15 000 invånare. Det är trångt i hallarna, med andra ord.

Stockholm har idag 18 fullstora hallar och 80 konstgräsplaner. Ska staden kunna erbjuda samma utbud år 2022 som idag, behövs ytterligare 18 fullstora hallar och 20 konstgräsplaner. Tittar man ännu längre framåt till år 2030 behövs ytterligare sju hallar och tolv konstgräsbanor. Det totala investeringsbehovet för idrottsanläggningar i Stockholm är således stort.

Magnus Åkesson vid Stockholms idrottsförvaltning är folkhälsoutvecklarer och idrottsforskare och har som mål att få fler stockholmare fysiskt aktiva. För att få unga att röra sig mer är föreningsidrotten det främsta verktyget. Även om många pojkar gillar att spela fotboll när de går i mellanstadiet, tappar de intresset när de bli äldre för att sedan sluta helt när de går på högstadiet. Orsaken är flera men 49 procent säger att de tröttnade och 39 procent att de fått andra intressen.

Könsfördelningen hur anläggningar utnyttjas är olika. Av de som utnyttjar skateboardanläggningar är 87 proc pojkar, resten är flickor. Av de ungdomar som spelar fotboll är 81 proc pojkar mot bara 19 proc flickor.

En undersökning staden gjort visar att manliga vuxna vill ha fler motionsspår (20 proc) och fler utegym (17 proc). Även bland kvinnorna finns en önskan om fler motionsspår (25 proc) följt av simhallar (23 proc).

Stockholm stad vill satsa på idrotten, inte bara för folkhälsans skull, utan även ur ett evenemangsperspektiv. I Stockholm arrangeras stora evenemang som Maraton, Swim Open, Finnkampen och nu har ansökan lämnats in för att arrangera OS 2026.

– Staden vill stötta sådana större evenemang. Det är bra för näringslivet, sa Emilia Bjurgren.

Text och foto Margareta Redlund Laninge