Stadshuset – en världsunik byggnad

19 december, 2022

I december varje år äger föreningens högtidsmöte rum och denna gång var högtidstalaren Mats Hayen, filosofie doktor, historiker, arkivarie och författare. Mats håller till vardags till på Stockholms stadsarkiv. Som Byggnadsföreningens högtidstalare fokuserade Mats på tillblivelsen av Stockholms Stadshus som firar 100 år under 2023.

- Stadshuset är världsunikt och har ett värde som är större än Stockholm och Sverige; den har en plats i världshistorien. Det som Ragnar Östberg gjorde är det sista stora arts and craftsmästerverket i Sverige. Det är ett hus där konsthantverk, konstnärskap och arkitektur gjordes på det gamla sättet, precis innan modernismen slår igenom och man börjar industrialisera byggnadsprocessen, inledde Mats sitt föredrag.

Ragnar Östberg och hans team

Ragnar Östberg är huvudpersonen i byggandet av Stadshuset. Han är med från början i alla tävlingar och är självskriven som arkitekt när man tar beslutet 1911 om att bygga. Ragnar ledde ett gäng yngre arkitekter, bland annat Sven Markelius, och bygget blev som en skola för dem. Det var en kreativ och tillåtande miljö, så länge de unga arkitekterna motsvarade hans krav. Men Ragnar var också lynnig, arg och blev irriterad när något stötte sig mot hans konstnärliga ambitioner. Han struntade egentligen i pengar, planering och allt som inte var konst.

En grund på sank mark

Bygget börjar med grunden som tar två år. Marken vid Stadshuset var väldigt sank och det är svårt att få ett så stort hus att stå på ytan. Chefsingenjör Henrik Kreüger (kusin till Ivar Kreüger) hade lärt sig hypermoderna amerikanska metoder; simplex-pålar drev ner ett järnrör i marken som fylldes med betongmassa och sedan drog de upp röret igen. De drog ner ungefär 7 km sådana rör. En cementarbetare som blev intervjuad 1975 och fick se en bild av arbetet med grunden vid tornet, sa: ”Det där tornet trillar inte omkull – det står stadigt”.

Flytta en mur

1914 börjar murningen. Ragnar Östberg ville ha ett tegel som liknade det vid Stockholms slott och det var ett stort tegel. Varje tegelsten vägde 7 kilo och tegelbärarna bar som mest 10 stenar på ryggen. I slutet fick de bära stenarna uppför trapporna 70 meter upp till toppen av tornet.

Hösten 1915 får Ragnar för sig att flytta hela östra längan 9 meter västerut. Då har man murat upp 10 meter och allt måste rivas för att Ragnar vill att tornet ska komma ut från byggnaden för att få bättre arkitektonisk effekt.

Storslagen invigning

Den 23 juni 1923 blev det storslagen invigning med mycket folk på plats. Hjalmar Branting, som representant för alla medborgare, höll tal och kungen närvarade. Medaljer delades ut och Ragnar Östberg fick motta en guldmedalj, det enda exemplaret. Ingen vet var guldmedaljen finns idag. Efter Stadshusbygget gick det inte så bra för Ragnar; alla trodde att han hade fullt upp så han blev inte anlitad, så måhända avyttrade han sin medalj.

Text och foto: Sofia Jonsson inline editing